En lisa för själen

Efter några tunga dagar checkade jag och min kompis A in på Yasuragi Hasseludden i morse för att gå på dagspa. Jag har aldrig behövt det så mycket som nu. Livet är osannolikt trassligt. När det gäller min morbror så är läget oförändrat, han ligger i djup medvetslöshet på neurointensiven. Dagarna går och ingen vet hur det slutar för hans del. Här hemma försöker vi leva på som vanligt, så gott det går. Och i går kom en av mina allra bästa vänner, A, hit på besök. Vi har haft ett jätteroligt dygn tillsammans och det var precis vad jag behövde. Qi gong och klangresa på Yasuragin, varma bad, underbar mat och många långa samtal. Vi har känt varandra i sjutton år och vet det mesta om varandra, utan skrupler eller fasader, det är så befriande. Tack A, för att du alltid finns där för mig, stora bamsekramar! Och stora, varma kramar till alla er andra som stöttar mig och oss på olika sätt, det betyder så oändligt mycket.

Vi har en bardisk numera och den invigdes i går, kan man säga.

Cosmopolitans på blanka tisdagen? Ja, tack, de har aldrig suttit bättre.

Vad vore livet utan vänner? Fattigt! Hjälp, vad mycket roligt vi har haft

tillsammans du och jag, A! Och Yasuragin var en höjdare.

 

Min mamma har varit här i några dagar, hon flög ju ner när min morbror hamnade på sjukhuset. I morse åkte hon hem igen. Vi ses snart, älskade, urstarka mamma! Det blev så tomt när du åkte. Om några veckor hoppas vi att barnen kan åka tåg med mormor upp till Jämtland på påsklov.