Jag vill verkligen inte gnälla, men det är lite tungt just nu. Elin kräktes precis igen, hon kräktes senast i går morse och jag väljer att tro att det är magsjuka som böljar lite fram och tillbaka. Hon fortsätter att skaka på nätterna och jag/vi sover urdåligt, jag känner mig på gränsen till totalt sammanbrott. På fredag ska hon göra sömn-EEG - på morgonen. Vi ska väcka henne vid tre-fyra tiden på natten och hålla henne vaken till klockan åtta på morgonen. Då ska hon somna. På beställning. Utan att ens ha sovit i bilen på vägen dit. Hur ska det gå till? Det fattar inte jag. Och hur ska vi palla att kliva upp klockan fyra efter en veckas sömnlöshet?
I går var vi inne på akuten en sväng, för att kolla att kräkningarna inte har med skakningarna att göra. Det verkar inte så. Läkarna uppmanade oss att försöka behålla lugnet, ingenting tyder på att det är något riktigt farligt. Epilepsi kan man leva med, medicinera och sedan kan det växa bort. Om det handlar om det. Men jag undrar hur de själva skulle ha tänkt, om det gällde deras egna barn? Jag tror att jag blir tokig.
I morgon är det slutbesiktning av nya huset, mitt i allt. För två timmar sedan fick vi veta att husföretaget ställt in alla betalningar till leverantörerna och kommer att ombildas. Finndomohem (där Modulenthus som vi bygger ingår) har till exempel inga pengar att betala vår slutbesiktning med, så det får vi göra själva. Och inget tak ligger på kåken. Vad ska hända härnäst?
Knappt någon flyttlåda är packad och jag är så trött att jag knappt orkar stå på benen. Vem har bestämt sig för att köra mig och vår familj ända ner i botten? Hallå, alla änglar och stjärnor? Hjälp oss att hitta ljuset i detta mörker. Ge oss lite styrka och välgång, det är min enda, stilla önskan.
Tack för alla omtankar om oss, fina vänner och bekanta. Ledsen om jag inte orkat svara på alla sms och mejl, men jag läser och stärks av vartenda ett, det ska ni veta.
Men era tappra själar, snart är det er tur att få känna lycka till tusen och åter tusen. Det är tur att både du och M verkar vara starka, håll ut nu! Snart är våren här, ert nya fina hus kommer bli toppen, du kan sitta med din kaffekopp på trappen och bara njuta...
SvaraRaderaAll extra kraft skänker jag dig och de dina.
Synd att vi tappar så bra grannar bara ;).
Kramar från Anna
Jag önskar att det fanns något vi kunde göra för att hjälpa er! Vad som helst!! Säg något och vi kommer på direkten. Hur mycket ska ni behöva gå igenom? Jag bara undrar. Men jag är så övertygad om att ni kommer att ta er igenom detta och bli en stark och glad familj i ert nya fina hem alldeles snart. Här kommer så många kramar som ni bara kan fånga! Kram från Katharina, Nicklas, Hannes och Erik
SvaraRaderaÅh, jag önskar jag kunde ge dig styrka. Var närmare. Bidra. MEN du ska veta att jag tänker på er och hoppas att allt ska lösa sig SNART och BRA.
SvaraRaderaDu kommer också inom kort att äga ett helt nytt och fräscht hus. Det kommer att bli TOPPEN! Vilken nystart!
Love you, always/Annek
"I know God won't give me anything I can't handle. I just wish he didn't trust me so much."
SvaraRaderaSå sa en varm och kärleksfull kvinna en gång, och i brist på lämpliga saker att säga dig just nu ger jag dig det. Vill du ha packhjälp så bara säg till. Jag står på trappan och packar ögonaböj. Eller helst inomhus.;)
Allt blir bra. Tursamt nog kan ni släppa alla gamla tunga energier bakom er då ni efter den här stormen flyttar in i ert alldeles nya hus. Må ni få alla svar ni behöver snart.
Med kärlek, P
Det där kallar jag verkligen inte för "gnäll", förstår verkligen att det känns tungt och att du känner oro för E och för ert nya hem. Det låter enkelt men försök att "stressa ner och koppla av" och tillåt er att be om hjälp!! Kramar från andra sidan vattnet
SvaraRaderaNej jösses vad många jobbiga saker på en gång. Jag tycker dock att du ska fundera över vad du verkligen MÅSTE göra och inte. Som MÅSTE du verkligen packa lådorna? Kan du inte hyra in någon som kommer och flyttar åt er? Ja, det gör lite extra hål i budgeten men om det i sin tur får dig att inte bryta ihop så kan det väl vara värt det? Min systerson Robin har jobbat på flyttfirma, har inget jobb och behöver pengar. Ska jag skicka dit honom? :-) KRAM jag kommer snart och hjälper!
SvaraRaderaÅ, Pernilla! Stackars er. Sömnlöshet är ju tärande i sig, och så all denna oro ovanpå. Måtte ni få de svaren ni behöver snart! Kristian hade ju epilepsi som liten, åt medicin ett par år och sedan försvann den... Hans mamma har berättat att när dom skulle göra sömn-EEG (samma upplägg som er) så gav dom honom glass i bilen för att han skulle hålla sig vaken. Kanske ett tips, även om det känns konstigt? Tänker på dig och de dina! Stora kramar!
SvaraRaderaVännen min, livet är verkligen inte rättvist alla gånger! Om det finns det allra minsta jag kan göra för att hjälpa er så hoppas jag att du hör av dig! Jag tänker på er så ofta!!
SvaraRaderaMånga många kramar till er alla!!!
Jag har sagt det tidigare; ring om du vill skrika. Jag lyssnar. Och jag kommer ilandes i ett nafs om behöver hjälp att packa lådor. Eller så kan jag försöka hålla ungar sysselsatta en stund om du vill vara för dig själv.
SvaraRaderaOch nej det är inte rättvist allt som händer er och du måste få "gnälla". Hur skulle det bli om du skulle hålla allt inom dig?
Ta hand om dig och som Brysselpyssel skriver; vad MÅSTE göras?
Kramar i massor