fredag 4 mars 2011

Ett livstecken

Hej käraste vänner! Jag har verkligen inte haft en enda sekund över den senaste veckan för att blogga, men här är jag nu, fram och tillbaka. Vi har flyttat in i vårt fina hus och haft ovärderlig hjälp av våra föräldrar, utan dem vet jag inte hur det skulle ha gått. Kompis M och min bror P hjälpte också till i söndags, när de största lasset gick. Nu försöker vi komma i ordning bland alla flyttkartonger, men det får ta den tid det tar, allt har snurrat så ohyggligt fort kring oss på sistone. I veckan hade vi dessutom magsjuka i huset, Erik och farfar mådde inget vidare.

När det gäller Elin har vi fått veta att hon inte lider av epilepsi och det är förstås gudomligt skönt. Sömn-EEG som hon gjorde förra fredagen visade inte på några epileptiska "spikar" som de kallar det. Så summa summarum är det sömnstörningar som hon dras med. Men jag kan ändå inte riktigt slappna av. I natt ryckte hon mer en någonsin, hela natten och väldigt kraftfullt.

Nu måste jag springa, jag har åtaganden som väntar. Hör av mig snart igen, hoppas att ni alla mår bra och har det fint. Mycket kärlek till er alla!

2 kommentarer:

  1. Skönt att höra från dig och att allt är ganska bra, trots att det är rörigt. Glad att Elin inte har epilepsi, även om jag förstår att du ändå är orolig. Vi får hoppas att det går över inom kort. Hoppas få komma förbi och säga hej endera dagen och se ert fina hus!
    Många kramar!
    /C

    SvaraRadera
  2. Gud, så skönt med Elin! Stressa inte ihjäl dig bland alla kartonger nu, allt kommer på plats förr eller senare! Kram, kram.

    SvaraRadera