I går var det fyra år sedan jag fick cancerbeskedet i ett sterilt undersökningsrum i Vällingby. Om jag hade bott i USA hade jag varit en four year survivor. Det är jag ändå. Fyra turbulenta år senare sitter jag fortfarande här och det är jag så innerligt tacksam för. Men jag kan inte låta bli att tänka på alla andra unga bröstcancersystrar som förlorat. De är alldeles för många. Jag tar fortfarande en dag i taget, men jag vet att uppskatta alla livets lyckliga ögonblick. Livet är till låns. Glöm inte det.
Den här fina papptallrikstavlan hänger i min mammas intakta lekstuga i Hälsingland. Jag stannar alltid upp när jag ser den. Det har jag nog alltid gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar