Min pappas utdragna, outhärdliga kamp mot döden fortsätter. Vi som står runtomkring honom är förtvivlade, det är så svårt att se honom lida. Han har inte ont, men den stora, överväldigande tröttheten är jobbig nog. Vi, jag, min bror och min mamma, har tillbringat hela helgen tätt intill hans bädd. Våra egna timmar av sömn går nästan att räkna på en hand. Vi lever i ett vakuum, mellan liv och död.
Varmaste tack för alla omtankar, igen. Det betyder så mycket för oss. Och så vill jag passa på att tacka alla er som hört av sig efter att min text om bröstcancerresan publicerades i DN i går. Jag har tagit del av era hälsningar i all hast men får vänta med att glädjas på riktigt till en annan dag. Just nu är det pappas kamp som upptar hela min känslovärld. Tack för att ni finns, alla underbara människor där ute.
tänker på er!
SvaraRaderastörta kramen i allt det svåra
Vi tänker på dig och dina nära! / M, K & J
SvaraRaderaEn värmande kram och en hel massa styrka till dig, Pernilla. Du tvingas aldrig möta utmaningar du inte klarar av, det tror jag. Hang in there.<3<3<3
SvaraRaderaTack gulliga du för att du tittar in här och uppdaterar oss. Jag har tänkt på er så mycket och undrat. Så skönt för din pappa att ha sin fina familj vid sin sida.
SvaraRaderaStor kram!
Jag har inte varit in här på länge, men så fick jag en känsla att något kanske inte var riktigt bra... och det var det ju inte heller. Livet är fruktansvärt orättvist, vännen. Vissa får kämpa mer än andra. Många, många kramar! Ta hand om dig och de dina!
SvaraRadera