Fredag morgon och läget är oförändrat för min morbror. Min mamma är på intensiven med honom och jag är på jobbet. Jag ska åka dit senare. Det tjänar ingenting till att vara där just nu, han sover djupt och jag kan inte påverka någonting. Tankarna vandrar. Vi är en liten familj som står varandra väldigt nära och allt närmare har vi kommit varandra efter allt jobbigt som hänt oss. Det är bra att ha klippor att luta sig emot när man inte riktigt orkar stå ensam. Tusen tack till er alla runtomkring som ger oss ovärderligt stöd.
Jag pratade med min morbror i söndags och vi pratade om att han och min kusin L skulle komma till oss i morgon lördag. Nu blir det inte så. Ni får komma en annan gång, hör du det morbror?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar