Tio hål i väggen

Timmen är sen och M och jag - borrar hål i väggarna. Som de nyblivna nyhusägare vi är. Nej, inget litet vinglas och Let's dance här inte. Jag vet inte när jag satt framför tv:n och såg något annat än Bolibompa med barnen senast. Fast i dag blev jag uppmanad att ta just ett vinglas och ha lite fredagsmys av en total främling på Volvoverkstaden. Jag förstår vad han menade. Jag hade precis repat ena bakdörren i garaget på jobbet och kom med mascararänder på kinderna in på verkstaden efter vägen för en första översyn av eländet. Ja, jag började gråta när jag insåg vad jag gjort.

En buckla och några repor är väl ingenting, men mina marginaler är inga marginaler längre och hela onödigheten kändes helt övermäktig. Nu blir det lackering och hela klabbet. För tre sekunders okoncentration i det trånga garaget där jag alltid kör som om bilen vore av glas. Den schyssta verkstadskillen tittade på mig och sa milt på sin mycket älskvärda värmländska: "Du, jag förstår hur det känns. Men gå hem och ta ett glas vin och glöm det här." Jag förstår hur fånigt det är att gråta över bilrepor, tro mig. Som sagt, beredskapen för från sidan inkommande överraskningar är rekordlåg.

I går var jag på den första delen i en åtta gånger lång kurs i mindfulness, som jag övertygat mig själv om att jag skulle må bra av att gå. Nu vet jag inte. Det var lite för slowfox för mig. Jag kanske ska boxas ändå? Meditation i all ära, men att gå in i sig själv fem gånger på två timmar fick det att börja krypa i kroppen på mig. Måste läraren nästan viska? Jag fick hålla hundra hästar för att inte börja babbla med de andra kvinnorna under den tysta rasten mitt i kursen. Det är alltid väldigt skönt att träffa andra kvinnor, särskilt de som är i ungefär samma ålder, som drabbats av bröstcancer. En av de som jag mötte i går hade upptäckt sina tumörer efter en misslyckad IVF-behandling. Nu var hon både bröstlös, för evigt barnlös och nyseparerad. Det finns fler här på klotet som har det lite kämpigt. Den där söta tjejen i kön på ICA kanske har ett helvete, det brukar jag tänka på när jag står där med varuvagnen och registrerar omgivningen. För att inte tala om alla människor i Japan och andra katastrofdrabbade länder. Njut, njut, njut. Och bryt för guds skull inte ihop över repor i billacken.

God natt!