Bilder från huset

Jag är uppe och vänder en sväng, gick egentligen och lade mig med barnen redan vid åtta. Dödstrött, efter allt. Natten till i dag sov jag tio timmar. Nu vaknade jag till och kände för en kopp te och lite socialt liv en stund, men jag ska snart gå och sova igen. I morgon har jag min lediga dag och ska bara vara. Jag ska ta en promenad bortåt kyrkbyn som plötligt hamnade betydligt närmare oss nu än förr, det är så fint att gå över fälten längs vattnet här bortanför vårt nya område.

Här kommer några bilder från vårt nya hus, i all hast.

Älskade Elin, vilka veckor vi har haft. Men humöret på dagtid är verkligen på topp.

Här är hon i gången mellan hallen och tvättstugan och

där borta till vänster skymtar köket. Det är väldigt ovant att plötsligt ha 195 kvadratmeter

att svänga runt på. Jo, jag vet att det är lyxigt att bo i ett nytt, stort hus 

och jag är så tacksam, tack-tack-tack.

Här är köket med halvväggen mot vardagsrummet, där vi valt att ställa matbordet.

Braskamin, ja. Men den går inte att använda så länge vi inte har takplåten på plats. Senaste

beskedet är att vi ska bli med tak om ett par veckor. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Under tiden får vi leva med byggställningarna runt huset. Men allt som har med kåken att göra känns som en fet baggis, även om det är rörigt - det ordnar sig.

Det absolut viktigaste är - som alltid - att vi mår bra, allesammans.

Så här kan en byggställning se ut från ett sovrumsfönster. Och mellan järnbalkarna, precis i mitten, skymtar ena gaveln på vårt gamla hus, långt borta i fjärran. Det är 900 meter mellan vårt gamla och nya hus om man följer bilvägen. Fågelvägen är det förstås kortare.

Här är utsikten från ett av fönstren på framsidan. Mälarisen skymtas mellan träden.

Det här är min favoritvy, men det är inte vattnet jag gillar mest. Det är träden. Oj, vad jag

tycker om träd. De här svarta siluetterna är ju så fina. I sommar ser vi nog inte vattnet alls, även om de ska gallra ur skogen. Det är så väldigt grönskande här på sommaren och det gillar jag också.

Trappan. Jag ska visa er våra rum någon dag när de är lite mer i ordning.

Ja, jag känner lycka. I lördags var det två år sedan jag fick cancerbeskedet.

Här är fönstret i hallen/trappan och både byggställning och byggarnas husvagn syns i fonden.

Men den enorma byggskräphögen framför vårt hus hamnade ur bild. Kanske lika bra det :-) 

Sådana här små fönster har vi fyra stycken av.

Den - än så länge - mycket spartanska hallen. Till höger ses spegeln som min

pappa gjorde till mig av ett gammalt fönster från mammas gård i Hälsingland. Den är så värdefull för mig att jag bara lät mig själv transportera den från gamla huset. Om någon tappat den hade

jag kanske aldrig blivit hel igen. Då tappar jag den hellre själv. Nu ska den skyndsamt

upp på väggen i hallen, jag vill att den ska hänga där vi kan se den jämt.

Ser du det, älskade pappa?