Det är nästan så att jag inte tror på det jag skriver nu, men det är sant. I eftermiddags ringde min mamma till mig på jobbet och berättade att min morbror var på väg till Karolinska i en ambulanshelikopter efter att ha hittats snudd på livlös i sin övernattningslägenhet i norra storstockholm. Han hade inte dykt upp på jobbet i morse och arbetskamraterna hade fattat misstankar, för han kommer alltid när han ska. Polisen hjälpte till att bryta upp lägenhetsdörren, eftersom han lever ensam. Där inne låg han, mycket svårt skadad i huvudet.
Jag kastade mig till KS. Min morbrors elvaåriga dotter bor med sin mamma i Uppland och de skulle inte vara på plats på flera timmar. Efter en stund kom min bror och gjorde mig sällskap. Vi fick vänta i ett anhörigrum, min morbror röntgades och opererades därefter i huvudet. Sent ikväll, när min mamma kommit ner med flyget och min kusin L och hennes mamma kommit till sjukhuset, fick vi träffa honom. Han är mycket svårt skadad, djupt nedsövd och läget är kritiskt men stabilt just i detta nu. En bit av skallbenet har plockats bort för att hjärnan ska ges plats att svälla. Läkarna har förklarat att läget är väldigt osäkert.
Vad som hänt honom är oklart, men det är under utredning. Nu lägger vi all kraft på att han ska komma så bra som möjligt ur det här. Det handlar om åtskilliga timmar av väntan, hopp och förtvivlan. Först om många dagar kommer läkarna att kunna säga vilka konsekvenserna av hans skador är.
Jag vänder mig inåt och tankar kraft. Ännu en gång.
Nä Pernilla! Hur är detta möjligt??? Och vad sjutton är det som har hänt??? Skickar många tankar och kramar till er alla!
SvaraRaderaEn än gång: Det är inte sant! Herregud att så mycket ska hända er familj. Tänker på er! Många kramar!
SvaraRaderaFinner inga ord... Detta är bara inte klokt!
SvaraRaderaKramar till er alla!!
Katharina, Nicklas, Hannes och Erik
Nu skojar du väl med mig? Det här låter nästan som något påhittat, precis om du själv antyder. Hoppas för guds skull att ni får veta vad som hänt, och att din morbror repar sig. Vilken jäkla tur han haft som har så uppmärksamma och framför allt handlingskraftiga kolleger! Det de gjorde är ingen självklarhet, sorgligt nog.
SvaraRaderaAllt gott och alla stärkande tankar jag har, ÄN EN GÅNG!
Kram, Pia
Jag blir alldeles chockad!!! Nu får det väl ändå vända för er familj?! Jag skickar mina allra varmaste tankar till er ännu en gång och hoppas allt jag kan att det kommer att gå vägen för din morbror så att han och L kan komma på besök en annan dag! STOR kram till dig vännen min!
SvaraRadera