torsdag 30 juni 2011

Brev till himlen

Älskade pappa, i går skulle du ha fyllt 66 år. Nu sitter jag här med ett sprängfyllt hjärta. Jag saknar dig så galet mycket! Hör du det? Jag stoppar mig själv från att gå ut på altanen och ropa till alla änglar och stjärnor, ge mig min pappa tillbaka! Du skulle ha varit här med oss nu, i vårt nya hus som du skulle ha tyckt så mycket om. Allt du skulle velat hjälpa oss med, alla spår du hade velat lämna. Jag hade velat fråga dig så mycket. Du hade gett mig så bra svar. Jag förstår fortfarande inte att du är borta, på något sätt kommer sorgen rusande efter mig, jagar i fatt mig och bankar mig rakt i bröstet.

Alla minnen är så levande. Jag minns din doft, jag ser framför mig när du klappar in rakvatten i skägget i badrummet. Jag tänker på hur du strök undan luggen så den låg åt sidan, hur jag kallade dig "min fåfänge far". Ditt tal till mig på bröllopet, hur du hade roligt åt att jag alltid ska prata med tandborsten i munnen trots att ingen hör vad jag säger, att du kallade mig "smularn" för att jag alltid spillt och smulat vid matbordet, din gungande dans till musik som du tyckte så mycket om. Jag tänker på alla otroligt kärleksfulla sms vi fick när din tid nästan var ute. Vilken fantasistisk morfar du var! Så mycket du lärde dem om allt, vilken otrolig kärlek som strömmade emot dem. Du hade åkt till månen och tillbaka om de hade bett dig. "Moffa tommer på ontadagar" var en av de första meningar som Erik sa. När jag kör bil tänker jag ofta på hur du trummade mot ratten i takt med musiken i bilradion. Och vet du vad pappa? Jag gör likadant!

Jag ska tända ett ljus nu och lyssna på musik som du tyckte om, som Jill Johnson, den här gillar jag Jill Johnson – Jag har livet ett stenkast från mig

Även om mina tårar skymmer sikten. Det är en vacker sommarkväll. Det var en vacker sommarkväll i går. Jag antar att det var du som beställt vädret, älskade pappa. Vi hade en fantastisk kväll i går tillsammans, hela familjen, nere vid Mälarens strand här bortanför. Bara så du vet, på din födelsedag.


Erik och morfar, Ekerö, sommaren 2005.

Elin och morfar, Brunflo, påsken 2010.

2 kommentarer:

  1. Så underbart skrivet vännen, så uppriktigt och känslosamt. Jag kan riktigt se din pappa framför mig. Och vet du vad, jag kan fortfarande förstå och känna samma känsla för min pappa, efter 17 år...
    Stor kram!
    /C

    SvaraRadera
  2. Fantastiska ord.
    Och vet du, på det sättet du beskriver din pappa ser jag på dig. Att du har så enormt mycket kärlek inom dig som du låter omfamna de i din närhet.
    Din pappa var enastående - och han har en minst lika enastående dotter på jorden som fortsätter sätta spår där hans blev flygande.
    Din pappa är med dig och han är så stolt.

    Kramar till dig vackra människa

    SvaraRadera