Det är lite huppigt och guppigt att börja ett nytt liv i en ny stad. Alla nya intryck fyller våra mentala hårddiskar och priset betalas endast med lugn och ro och sömn. Elin har blött näsblod flera gånger, det gör hon bara när hon är trött. Och i går spårade Erik ur och gick och lade sig direkt när han kom hem. Han är hemma och vilar i dag. Själv känns det som om jag åkt under en ångvält ett par varv. Men rest mig och känt lycka och ro fylla min medfarna kropp. Det här blir så himla bra.
On the sunny side of the street.
Mammas hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar