Back to black

Efter sol kommer också regn. Jag har inte många svarta dagar på ett år men i dag är en sån när all kraft jag lagt in för att få allt att rulla plötsligt tar ut sin rätt. Alla känslor kommer på en gång och som det alltid blir blandas allt som är nu med allt som var då. Jag behöver dessutom få min antihormonspruta, helst i går, jag känner av det och nu har något papper fastnat i pipen mellan Stockholm och Östersund och jag kan inte få ro. Monstren lurar i hörnen, mitt i all lycka och frid finns den stora rädslan för att cancern kan visa sitt fula tryne precis när som helst. Det kan den hos alla, men när jag har en sån här dag blir jag så himla rädd. Och spelar min tröstlista på Spotify och blundar. Jag åker nog och tvättar bilen, renar sinnet, distraheras, låter skrattet komma bubblande och pratar med alla som vill. Sedan väntar lunch med en av mina underbara vänner. Och sen hoppas jag att jag får den där sprutan innan mörkret lägger sig igen.