Flyttlådorna står överallt i huset och nedräkningen närmar sig slutet. Kommande helg åker vi upp till Östersund inför skolstarten och bara M återvänder för att arrangera det sista inför flyttlasset och överlåtelsen av huset. Det känns konstigt. Men bra. Vi lever ju lite som i ett vakuum, så det ska bli skönt att äntligen komma iväg. Den första tiden, sex veckor, ska vi bo i en fin lägenhet på samma område som där vi ska bo i huset sen.
Barnen är exalterade, de har aldrig bott i lägenhet förut. Elin är galet nyfiken på skolstarten och pratar nästan oavbrutet om vad hon tror kommer att hända. Erik verkar väldigt tillfreds och nöjd med att flytta. Han vill ju inget annat, det har han själv tydligt sagt. Det är bra för oss alla att börja om, tagga ner och lägga ur en växel.
Vi har haft en skön sommar och mest varit på Ekerö och sugit musten ur vårt stockholmsliv. Det blev en vecka på Kreta och en i Östersund, däremellan har vi varit i Kolmården och på några vackra turer i Roslagen, till Rånäs, Norrtälje och Skokloster. Och på en massa utflykter i krokarna förstås.
Tidigare i kväll tittade vi på ett par lägenheter på Kungsholmen. Vi tänker skaffa en övernattningslägenhet inne i stan, ett litet kyffe där M kan hålla hus på veckorna när han behöver vara i stan och där hela familjen kan bo när det faller sig så. Tanken är ju att vi ska ta det bästa av två världar - vardagsliv i Östersund och helger och lov i Stockholm. Vi har ju ändå bott här i en evighet. Tio år tillsammans på Ekerö och ett par år före dess i en lägenhet vid Globen. M har bott i Stockholm i 18 år. Jag har bott här i 14 år. Sådana långa rötter sliter man inte upp så lätt. Tentaklerna går långt ut i periferin, tänk alla härliga människor vi har lärt känna längs vägen. Men vi säger inte farväl och adjö, vi säger hej så länge och vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar