Jag vet att jag kan flyga

Ända sedan jag tog beslutet att sluta på DN och vi bestämde oss för att flytta till Östersund har jag haft en stark känsla som liksom inte vill ge sig - det känns som om jag kan flyga, som om jag har luft under vingarna för första gången på väldigt länge. Allt är möjligt. Livet väntar inte.

Den känslan vill jag skänka barnen också, att allt är möjligt, att de ska känna att the sky is the limit. Man kan göra vad man vill, förverkliga sina drömmar, bryta upp och bryta sig loss. Jag tänker inte slösa bort en minut av mitt liv, jag vet att mitt liv är till låns och att alla mina dagar efter sjukdomen är en present, en bonus. Jag vet att jag kan flyga, jag vet att vingarna bär.