En av alla livets märkliga dagar

"Det här har varit en konstig dag" sa Erik i kväll. Jag håller med honom fullständigt. I gryningen åkte han och jag till barnsjukhuset på KS, där han hade tid klockan 07.00 för att göra en undersökning. Fyra timmar senare gick vi därifrån och åkte hem och eftersom Erik fått en del morfin slocknade han nästan direkt och sov till klockan fyra, när vi väckte honom.

Han var otroligt stark, modig och tapper, rakt igenom hela undersökningen. Tänk vad han får utstå. Alla dessa obegripliga undersökningar. Älskade vännen. Skönt att det eländet är avklarat. Jag vinkade till Radiumhemmet i tanken och sa HEJ DÅ. Lite vildsint, nej mera argsint. Liksom hötte med näven också. Tack - och adjö. Även om jag kommer att återkomma för att träffa min läkare, jag har en specialistvårdsremiss som gör att jag kan fortsätta gå där, trots att jag egentligen tillhör ett annat landsting snart. Thank you, sjukvårdsregion Norr. Eller nåt.

Och hej då KS, jag kommer inte att sakna alla varv jag kört runt sjukhuset för att hitta parkeringsplats. Gånger tusen. Jag skulle lätt kunna ingå i en arbetsgrupp för att göra KS mer patientvänligt och välkomnande. Tro mig. Och jag fick lite vatten på min kvarn när jag träffade den rondande läkaren på barnsjukhuset i morse. Han hade väl bara tänkt titta förbi och säga hej, inte stanna en halvtimme och lätta sitt hjärta både kring arbetssituationen på KS och sitt privatliv. Vi hade kunnat snacka mycket längre. "Hej så länge" sa han när han gick, som om han inte riktigt var färdig. Och tänk, sjuksköterskan som vårdade Erik och som själv också hade gått igenom skärselden. Henne kommer jag inte heller att glömma. Vi klickade direkt och det var nästan konstigt att vi inte bytte telefonnummer. Sådana underbara möten kan uppstå en till synes helt vanlig förmiddag på KS, under ett egentligen ganska jobbigt ärende och mitt i rådande flyttkaos.

Hela huset ser ut som ett bombnedslag med saker, lådor, påsar, säckar, prasselpapper, kläder och leksaker överallt. Sista dygnet i huset på Ekerö. Det känns stort, lite svårt men ändå bra. Barnen har fått lägga ner sina gosedjur i stora klädpåsar och har packat varsin flyttlåda med saker de vill ha med sig till lägenheten som vi ska bo i, i sex veckor.

I går köpte vi en lägenhet på Kungsholmen, en liten övernattningslya på 21,5 kvadratmeter. Den ligger otroligt centralt, det tar bara fem minuter att gå ner till centralen. Ljus, nymålad, fräsch rakt igenom. Där ska M bo när han är här under veckorna och vi när vi är här på lov och helger. Det känns fantastiskt bra. Om jag trodde att jag hade någon känsla för atmosfäriska vågor skulle radarn ha sprakat direkt. Det är en skön känsla i den lägenheten, trots att den är mikroskopiskt liten och vi får klämma in oss med skohorn när vi ska vara där hela familjen. Vi prioriterade läge framför storlek och det känns ändå som en helt rätt satsning.

Nej, nu ska vi gå och sova. Klockan står på ringning 05.00. Bättre att få förmidnattssömn och kliva upp i gryningen, framför att vara vaken till fyra i natt och komma iväg framåt kvällen. Håhåjaja. Det blir nog bra. Allt.