Jag ser Oviksfjällen till vänster i kvällsdiset denna ljuva sensommarkväll. Bortom Storsjön, till höger, går solen ner och färgar himlen i guld och rosa. Brattåsmasten blinkar som den alltid har gjort. Som en trygg fyr i livet, ett riktmärke som syns över halva Jämtland. Vallsundsbron ser ut som ett pärlhalsband som sträcker sig över sundet. Jag tittar ut över allt som om jag inte kan se mig mätt. Det låter överdrivet, men det känns verkligen som om jag har landat där jag hör hemma.
Barnen har lagt sig och Elin sover tungt. Hon är trött, jättetrött. Det nya livet tar ut sin rätt. Alla intryck, alla nya människor. Miljön. Att vara ett skolbarn. Erik borde också sova. Han och jag kom med kvällståget från Stockholm i går kväll och Erik somnade bortåt halv elva. I gryningen i morse ringde klockan, halv sju. Upp och iväg.
Erik och jag åkte ner till M i fredags för att att packa vårt bohag. Elin valde att stanna hemma och bo hos farmor och farfar. Det hade varit skönt om flyttfirman packat allt, men eftersom grejorna ska till tre olika ställen - lägenheten där vi bor nu, magasinering inför inflyttningen i huset och så till vår lilla lägenhet på Kungsholmen - var det bäst att göra det själv. Utom porslinet. Som vi har galet mycket av.
Jag insåg för inte så längesedan att porslin är ett av mina livsintressen. Jag köper ofta en fin, udda tallrik när vi är utomlands, samlar på Starbucksmuggar från hela världen, köper gärna nya vardagsglas eller några nya kaffemuggar och tittar hela tiden på olika tallrikar. Dessutom fick vi lådvis med porslin när vi gifte oss för 13 år sedan. Det blir något för flyttgubbarna att bita i. Men det känns bra att vi redan har allt porslin vi behöver till lägenheten i Stockholm - och vips blir det välbehövligt rymligare i skåpen här uppe...
I lördags kväll bröt vi packandet och åkte in till Kungsholmen och tittade på omgivningarna kring övernattningslägenheten. Vi har ju varit i krokarna många gånger förr, men hade dålig koll på gatorna allra närmast. Det tar fem minuter att gå till Centralen. Bäst av allt. Och på vägen passerar man allehanda kaféer, butiker och restauranger. Vi hamnade på Wagamama, en favorit när det kommer till restaurangkedjor. Jag åt en galet god sallad med koriander och stora räkor. I efterrätt blev det äpple- och kaneldumplings med vaniljglass. Sedan åkte vi tillbaka till huset och nästan drunknade i lådhavet.
När Erik och jag skulle ta tåget tillbaka i går eftermiddag hamnade vi i en bilkö efter en trafikolycka och var ytterst nära att missa tågets avgång. En krånglande dörr gjorde att tåget blev försenat. Det blev vår räddning och vi kom med i sista stund. Tänk att vårt liv alltid ska vara lika spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar