Den ovärderliga livscirkeln

Det är onsdag igen och jag är hemma och tar det lugnt, helt enligt min nya halvtidstillvaro. Solen skiner. Härligt! Det blir en långpromenad och så ska jag ägna mig åt att läsa några böcker som jag försummat på sistone. Önskar att det fanns ett lunchpass på gymet i närheten att gå på. Njet. I kväll ska jag träffa kompisarna M och P inne i stan och ha en riktig tjejkväll, det ska bli jättekul.

Konstaterar att jag kommer i rätt många av mina gamla kläder igen. Jag har gått ner elva kilo sedan i somras, åtta sedan i september. Det känns underbart. Innan sommaren ska jag vara nere på matchvikt ige, runt åtta kilo till. Alla mediciner och inaktiviteten efter Eländet gjorde att jag gick upp i vikt som en raket. Det känns skönt att bli av med den otrevliga extralasten. Ändå i ett schysst tempo, inte helt hysteriskt. Och trots att jag fortfarande får förebyggande mediciner som påverkar mig på olika sätt. Åtta månader kvar med sprutan, och tre och ett halvt år till med tabletterna.

Jag har min doktor S på Sophiahemmet att tacka för ovärderligt stöd och peppning. Hon är helt fantastisk, jag får alltid så mycket gjort när jag varit och pratat med henne. Vi ses ungefär var tredje vecka, ett privilegium som jag önskar att alla bröstcancerdrabbade fick uppleva. Jag har visst lärt henne något också. Som metoden jag och M använde en kväll förra året när jag efter en mycket plötslig ingivelse tog fram penna och papper, ropade på M och ritade en cirkel på ett stort papper och skrev "vårt liv" i. Sedan satte vi oss i soffan och gjorde något som liknar en mindmap, en brainstorm kring vårt liv helt enkelt. Med våra måsten och drömmar runt cirkeln. Två timmar senare satte vi upp pappret på kylskåpet - och det går knappt att förklara vilken förändring den cirkeln ledde till. En vecka senare hade vi plötsligt städhjälp här hemma, något vi funderat på i flera år och definitivt hade behövt under året när jag var sjuk. Vi bokade en resa, M började konsekvent jobba hemifrån en dag i veckan och vi bockade av den ena saken efter den andra. Nu har månaderna gått och det vore läge för en avstämning, en ny mindmap-sejour i soffan. Nya mål, måsten och drömmar. Min doktor S frågar med jämna mellanrum förtjust hur det går med cirkeln. "Tack bra" svarar jag och så skrattar vi alltid. Det känns som om hon fört tanken vidare till andra.

Ha en fin tisdag, käraste vänner!