Såsiga söndag

Hej och stort tack för alla tankekrafter och omtankar! Oron äter oss, men i dag har vi haft en okej dag här hemma, trots att vi vaknade i gryningen av att Elin ryckte i både händer och fötter. Jag plockade upp henne och ryckningarna avbröts. Sedan gick vi tillbaka och lade oss. Och skakningarna fortsatte. Då klev vi upp igen. Jag blir så ledsen. Vi hade kunnat åka in och sova på sjukhuset i kväll, men väljer att avstå och åker om det behövs istället, hon mår ju trots allt bra just nu.

I morgon bitti ska vi träffa läkarna på Astrid Lindgren och höra hur vi går vidare. Först ska jag på den årliga mammografin i gryningen. Den skulle ha blivit av i fredags, men ställdes in av förklarliga skäl. Det känns nästan som en västanfläkt i jämförelse, jag som var så nervös för det hela veckan fram till att Elin började rycka. Nu är det som en tjock gröt i mitt huvud, jag försöker tänka klart men tankarna bara flaxar, jag är lite som i trans. Orkade inte ens gå på min söndagsspinning i kväll som jag brukar. Jag orkar inte ta mig dit, än mindre köra järnet på hojen. Kanske skulle jag ha gått på åttapasset i body balance istället. Kropp i balans? Ja, tack. Ge. Mig. Det. Nu.