Femhundra pers på busstorget. Lyckades ändå rätt snabbt ta mig ombord på en buss, som i snigelfart begav sig ut mot ön. Lyssnade på ledsen Elin i mobilen, fick hjärteknip därför och klev en kvart senare av här i närheten efter en timmes bussfärd (tar i vanliga fall runt tjugo minuter). Bussarna var inställda hit till vårt område på grund av halt väglag. Jojo. Pulsade i en decimeter kladdig nysnö med miljoner snöflingor piskades i ansiktet i en kilometer, såg knappt var jag gick. Ramlade innanför dörren hemma och såg ut som en snögubbe, Elin undrade vad jag varit med om. Insåg att jag precis missade det inbokade spinningpasset på gymet en mil härifrån. Men jag hade knappt vågat mig ut med bilen i det obehagliga vädret heller, att köra fast eller halka av vägen är ingen höjdare. Så jag bytte om till mysdress och nattade älskade barn istället. En alldeles underbar, vanlig dag mitt i livet!
Jag längtar till sommaren. Jag vill ha sol och värme och sommarkläder. Simsalabim, vinteroveraller försvinn! Snart är det vååår! Här härliga sommarminnen från Öresundsbron sett från Sverigesidan, augusti 2010.

Ja, kära du, vilken vinterdag, och vilken underbar attityd du speglar i inläggets sista mening trots din försenade hemresa och stormpromenad som fördröjde ditt och Elins återseende med flera dussin minuter. Vilken tur hon har som har valt de bästa tänkbara föräldrarna till att bära henne genom grubblerierna och rädslan. Innerst inne vet barn att de har Den Stora Tryggheten, tror jag, men vi har fått äran att försöka hjälpa dem komma ihåg och hitta den igen då det behövs.
SvaraRaderaVi ses om typ 39 h!;) Yey! KRAMAR och söta drömmar så länge!<3