Mitt förra inlägg var kanske lite väl dramatiskt, men det var så det kändes när jag skrev det. Nej, tack och lov var det inte dystra besked om någons hälsa som gjorde mig ledsen, det var två helt andra saker. Den ena hade med mig själv att göra, den andra med något som hände Erik på skolan. Två riktigt jobbiga obehagligheter som väckte ilska, rädsla och tårar men som nu är överspelade, men min stabila grundkänsla har rubbats och jag är betydligt skörare nu än innan. Antar att det inte behövdes så mycket för att få mig helt ur kurs just nu. Jag har nära till tårar och en klump i halsen mest hela tiden. På fredag är pappas begravning. Det kommer att bli sanslöst jobbigt men otroligt vackert, det vet jag. Jag känner hur ett berg av känslor byggts upp och hur fördämningen är på väg att rasa. Det är tungt men absolut nödvändigt för att kunna gå vidare.
Vi hade en fin helg trots allt. I lördags träffade jag som sagt ett gäng kvinnor som jag mötte på Alfta rehab i våras. Jag valde att åka för att skingra tankarna. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag och kväll tillsammans. Många härliga skratt, en stor portion galghumor och en hel del tårar också. Och fantastiskt god mat, en av kvinnorna är matskribent och sommelier och maten smakade såklart därefter. M och barnen tog dubbeldäckartåget (Eriks dröm) till Eskilstuna och gick på äventyrsbadet där. Det var en riktig hit, de hade en supermysig dag på sitt håll. I söndags tog vi det väldigt lugnt, städade och gjorde vinter i trädgården, promenerade i höstluften tillsammans och åkte sedan in till stan för att äta söndagsmiddag på restaurangen Grill för att göra något minnesvärt tillsammans. Det var ju fars dag och allt. Så skönt. Trots stråken av vemod som hängde över oss vuxna.
I dag är det exakt 19 år sedan jag gick på första dejten med M, spillde ut en Cola i hela knäet under bion och trots det vann hans hjärta. Kanske läge att fira nästa år då det är svindlande 20-årsjubileum (minus några avbrott). Det är också på dagen 32 år sedan min morfar blev en ängel. Nu sitter pappa där uppe bland stjärnorna med morfar och tittar ner på oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar