Alla helgons dag känns speciellt i år. I kväll ska vi gå i kyrkan och tända ljus för pappa. Det känns fint.
I går gick mamma och jag på stan i någon timme för att leta efter klänning och kappa till mig, som jag ska ha på pappas begravning den 19 november. Jag behövde ett smakråd och ingen är bättre och ärligare än min mamma, jag tror på vad hon säger. Även om M har bra smak också, han säger också vad han tycker och har oftast helt rätt. Det kändes konstigt att gå på stan, men jag antar att det är en första gång för allt efter en stor förlust. Mamma träffade flera hon känner, men hon har en sådan skön inställning och säger "Jag måste ju möta alla förr eller senare". Jag beundrar henne för att hon är så stark.
Vi hittade en jättefin svart sammetsklänning som Camilla Thulin designat. Den satt som om den vore skräddad på mig och jag vill känna mig fin på pappas begravning. Jag tror att han hade gillat den också. Han hade förmodligen sagt: "Aaah! Fin du är, stintan!". Jag kan höra honom.
Sedan köpte jag en svart duffel och det blev också bra. Jag hade en duffel när jag gick i gymnasiet, så den sände lite mystiska vibbar först. Men min mamma stylisten lyckades bra med att övertyga mig om att den var jättebra och vips hade jag köpt den. (Nej, jag låter mig inte övertalas så lätt.)
Nu är det lördagmorgon och "Ring så spelar vi" skvalar i köksradion. Barnen väntar på lördagsgodis, men de får hålla ut till efter lunch som vanligt. Jag ska ta mig en promenad. Solen skiner svagt och jag tror att luften är hög och klar där ute. Ha en fin dag, kära vänner. Var ni än är. Och tusen tack, igen för era värmande omtankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar