Mitt stora lilla liv

Jag har haft en underbar födelsedag och tackar härmed å det varmaste för alla gratulationer, på Facebook, per sms, mejl, telefon och post! Det är en fantastisk känsla att bli gratulerad av så många, härliga människor. Önskar att jag kunde ställa till med brakfest och bjuda er alla. Och det kan jag ju! När tiden är rätt ska jag göra det också. Här är mina älskade busfrön som snuffar nyfiket på tårtan som vi just skulle äta i kvällssolen. Efter en stund i den härliga sommarkvällen kom grannfamiljen med blommor och gjorde oss sällskap. En fin stund på jorden minsann.

Bilderna kommer i oordning av någon outgrundlig anledning och jag kan inte flytta om dem. Det här är finlunchen som min man bjöd mig på. Den intogs på golfrestaurangen på ön här intill. De har galet goda luncher där. Salladerna är ljuvliga. Som den här, med chèvre och prosciutto. Mums.

Ja, här är jag och salladen då... Haha! :-) Jag blev helt distraherad av en ohälsosamt solariebrun 70-plussare vid bordet intill. Hon såg ut som om hon kommit direkt från en sämre plastikkirurg i Hollywood eller nåt och hade en kropp som vilken 40-åring som helst skulle jobba rumpan av sig för. Jag brukar inte stirra och brukar ta folk för dem de är, men den här tanten var så fascinerande att jag hade velat stoppa henne och fråga vad hon var för primadonna, nästan så att jag hade velat skriva om henne i tidningen. "Beeeeengt, ska du ha en bulle?" sa hon till sin kavaljer. Bengt ville inte ha någon bulle. Bengt ville äta riktig mat. Vilket par. Om jag var dokusåpa-producent skulle jag scouta dem på stående fot.

På dagen 38 år sedan jag föddes en kvav midsommarafton en lördag 1974 på Östersunds lasarett. Strax efter  att jag kommit och landat på min mammas mage bröt ett åskväder ut. Det kom nog att prägla mitt liv. Inte så att jag är arg särskilt ofta, men nog har det brakat och smällt runtomkring mig nästan jämt. Två år kvar till 40. Åtta år sen jag fyllde 30. 27 år kvar till pensioneringen. Tolv år till femtio. Så där kan man hålla på. Men jag tänker mest på att det är sex timmar kvar till en ny dag i mitt liv med nya, fantastiska möjligheter.