I dag har vi satt upp en massa saker som vi borde ha satt upp för länge sedan. Nej, vi måste ingenting, men att få upp krokar och annat som underlättar vardagen har onekligen varit nödvändigt. Vi skulle ha åkt till Ikea men ställde in turen i sista stund. Jag känner att jag håller på att bli brakförkyld och behöver ta det kolugnt. Sent på eftermiddagen var Erik på kalas hos en kompis och vid sextiden trillade han och grannkompisen O innanför dörren, glada och nöjda. Mammahjärtat värmde. Medan Erik var på kalas hjälpte Elin mig att laga middagsmat, baka goda frallor och göra en paj, eftersom vi får besök i morgon. Elin stod för middagen helt själv, kan man säga. Med bravur. Kalkonkassler i ugnen och råris till. Vår duktiga stora lilla tjej behövde bara lite assistans när kniv av den vuxnare sorten behövdes.
Jag hade gärna gått och tränat i kväll, jag går ofta på spinning på söndagkvällar. Nu satte halsontet stopp, men jag får vara nöjd i alla fall. Två spinningpass och en timme poweryoga har jag klämt in under veckan och känner mig så otroligt tacksam och glad för det. Hela kroppen spritter. Största boosten var yogapasset halv sju i fredags morse. Det var en härlig känsla att kliva in i mörkret i gymsalen med tända ljus runt sig och
köra ett stenhårt men ändå skönt pass. Kvart i åtta var jag hemma och M hade tagit barnen till dagis och skola. Jag duschade, klädde mig och åt frukost och hann läsa hela tidningen i ett knäpptyst hus. Kvart över åtta tog jag bilen till jobbet och hann gott och väl i tid. Hela dagen hade jag en härlig känsla i kroppen, både från yogan och från den alldeles underbart lyxiga och lugna starten. Vad mycket jag hann med på morgonkvisten! Hoppas att det blir en trevlig vana att gå på morgonyogan på fredagar i fortsättningen.
Sitter och lyssnar på Spotify. Har gjort en lista där alla gamla härliga örhängen radar upp sig. De här till exempel:
Louis Armstrong – We Have All The Time In The World Skänker mig lugn och hopp.
Elvis Presley – If I Can Dream - 2004 Sony Remaster Ger mig tröst.
Engelbert Humperdinck – Can't Take My Eyes Off You Säger allt.
Dionne Warwick – Walk On By Melankoliskt gung.
Ella Fitzgerald – Every Time We Say Good-Bye Så klok, så rätt.
The Moonglows – Goodnight Sweetheart Den här har jag sjungit så många gånger som godnattvisa till barnen att de kan den utantill sedan länge. Obetalbart ljuvlig när barnen återger den, jag lovar... Måste spela in det på dvd.
I övrigt har jag, precis som säkert halva Sveriges befolkning, fastnast i Wordfeud-träsket. Wordfeud är som alfapet fast i Iphone, för er som inte vet. Galet beroendeframkallande och än så länge sanslöst roligt tidsfördriv när det finns en minut över ibland...
God natt, folks! Wherever you are. Må månen lysa över eder denna vackra oktobernatt!
Här är jag och M på barnens lilla kusin A:s fina dop i Resele häromveckan.
Foto: Storfotografen Erik, han har verkligen känsla för fotografering, ni ska få se!
Hela familjen. Hjärtförstoring gånger hundra. Det är inte klokt vad jag älskar er!
Jag är så tacksam, så tacksam. Två och ett halvt år efter cancern och precis i dagarna
två år sedan den svåra beninfektionen. Varje dag är en gåva och att vara få vara med er
är som att öppna den vackraste och dyrbaraste av presenter varje morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar