onsdag 26 oktober 2011
Pappa in memoriam
Älskade pappa! I morgon, den 27 oktober, är det precis ett år sedan du lämnade oss den där gnistrande klara höstnatten hemma i Jämtland. Så många gånger som jag gått igenom dina sista dagar i tanken. Plågan. Befrielsen. Den stora sorgen ovanpå det. Alla minnen.
Det är på alla sätt svårare att förstå nu än då att du är borta. Saknaden är oändlig, hisnande och smärtsam. Ibland kommer jag på att du inte finns och då känns det som om jag faller bottenlöst, det är just en hisnande känsla. Som ofta slutar med att jag gråter, om jag så står i kön på Ica eller sitter i bilen och kör. Tomrummet är svårt att beskriva. Saknad är ett futtigt ord för någonting så stort.
Pappa, vi har det ganska bra. Jag tror att du kan se det, var du än må vara. Du finns med oss, varje dag. Snälla, håll din vakande hand över oss, vi behöver det så väl. Du var tryggheten, lugnet och klokheten. Jag minns att jag när jag var barn sa att pappa var som en stor, stark björn.
Jag hör dig, jag ser dig och jag känner doften av rakvatten. Du är nära och ändå så oändligt långt borta. Jag ser talgoxar och när de kommer nära känns det som om det är du. När de pickar på fönsterblecket. Jag vill omge mig med talgoxar. Det finns tapeter, pappa, med talgoxar på och jag ska tapetsera där vi inte kan missa dem. Tapetsera och samtidigt försöka minnas allt du lärt oss om det.
Den största och allra bästa påminnelsen om dig får jag när jag ser på barnen. Livet går vidare och du lever i högsta grad genom våra barn. I Erik, som har ett praktiskt handlag och intresse som så tydligt har präglats av dig. Jag vet hur mycket han älskade dig och det smärtar mig att du rycktes ifrån honom så tidigt i livet. Han har sparat dig i sitt hjärtas innersta kammare. Och så Elin, som har klara drag av sin moffa. Ibland gråter hon och tänker på dig, hennes tid med dig blev så kort.
Älskade pappa. Tänk om vi fått några fler år tillsammans. Vad roligt vi skulle ha haft! Nu får vi glädjas åt den tid vi fick, se tillbaka och känna värmen i hjärtat. Jag hoppas att du har det riktigt bra där du är. I morgon tänder vi ljus och tänker på alla vackra minnen av dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Du skriver så vackert, P. Kram.
SvaraRaderaDet gör mig så ont att ni ska behöva gå igenom detta också! Håller med ovan om att du som vanligt trollar med orden, så att jag känner dina känslor, ända in i märgen.
SvaraRaderaFör mig har den oändliga tomheten förvandlas mer och mer till en glädje över att ha haft och över att ha fina minnen. Hoppas att det blir mer och mer så även för er!
Många kramar!
/C