I min barndoms fotspår

Jag och Erik är i Jämtland några dagar. I dag tog jag en walk-on-the-wildside, ensam i min barndoms fotspår. Jag har gjort det många gånger förr, men i dag tog jag med mig kameran.

Det är här min själ bor, det är helt klart. Jag får lust att omfamna marken.

Här känner jag varenda sten, vet var vägarna slutar. Det är den här miljön som

format mig, som är en så stor del av mig. Även om jag inte bor här längre och har

det bra i en helt annan del av landet.

Den klara luften, de storslagna vidderna, höjderna, utsikten mot fjällen.

Det är hit jag längtar när livet kör ihop sig, det var det här jag såg när jag blundade

så många gånger förra året. Att gå här en stjärnklar, krispig vinterkväll med hela

himlavalvet ovanför sig i mörkret är fullständigt magiskt.

Där är jag och den jämtländska myllan.

Här är en del av skolan där jag gick i mellan- och högstadiet.

Jag har inte varit där inne sedan jag slutade nian för 20 år sen.

Här är IOGT-huset, en central punkt i en brunflobos liv. Här dansade jag

barnbalett, lånade mängder av böcker och såg på otaliga biofilmer. Den första

film jag såg var Disneys "Micke och Molle" någon gång i 1980-talets början,

i en grymt oformlig stol på IOGT. Den efterföljande träsmaken kom på köpet.

På den här grusplanen intill lågstadieskolan hände många magiska saker.

Här fick jag chans på min första kille i trean, till exempel. En mycket stor sak

på den tiden. Jag var sanslöst kär och minns fortfarande O:s busiga blick

och otroligt söta uppsyn. Vi gjorde aldrig slut.

Nu är det många år sedan jag såg honom men jag har hört att han är läkare.

I den fina kyrkan där framme gifte vi oss, M och jag, på midsommardagen

den 22 juni 2002. Knappt två år senare döptes Erik i samma kyrka. Elin, däremot, är

döpt under äppelträdet i trädgården på min mammas barndomsgård i Hälsingland.

"Så tåga vi tillsammans bort, mellan Jämtlands gröna ängar bort mellan nyland

som prunka fulla av bröllopsblomsters prakt. Så skåda vi med gammal hän över

berg i blåa fjärran hän över sjöar, ängar, skogar jämt kring bygder på vakt..."

Ur Jämtlandssången.

Jag, lycklig på Kyrkvägen.

I bostadsområdet där nere bakom de höstglödande björkarna är jag

uppvuxen, nära skogen och i princip mitt ute på vischan.

Här betade korna utanför köksfönstret.

Jag såg det inte då, men jag ser det tydligt nu. Idyllen.