Blå höstkväll

Så har ännu en vecka i våra liv gått till historien. Det är söndag kväll, ljusen är tända och jag har en tankfull afton. Jag kör på, njuter av varje dag och gråter sällan över min egen olycka (oftare lyckotårar över min stora lycka). Men i kväll är jag både självömkande, ledsen och allmänt disillusionerad. Jag kanske borde gå och lägga mig? Förmodligen. Antar att en trött hjärna lättare tänker ledsna tankar. Borde krypa ner under flufftäcket och läsa sista kapitlet i "Skynda att älska" av Alex Schulman. Den är så bra. Ja, jag tror att jag gör det. Ingen idé att sitta här och deppa och tycka synd om sig själv. Utan anledning. Nästan.

Vi har haft en bra helg, mestadels hemma, till större delen fixandes med allt som behövs innan visningen av vårt hus nästa helg. Ja, nu är det ute till försäljning. (Kolla Hemnet, ni som vet var vi bor. Jag vill inte länka härifrån och lämna ut oss till allmän beskådan.) Det känns bra, omän lite sorgligt mitt i allt. Det här är vårt första hus, här har Erik bott i hela sitt sexåriga liv och Elin med för den delen. Och vi har äntligen fått till trädgården, träden bär frukt, altanen är underbar och allt här andas vårt. Nej, jag ångrar absolut inte att vi ska flytta till ett större hus, bara några hundra meter. Det känns kul och jättebra. Jag blir bara lite nostalgisk. Som så ofta numera. Antar att det är en känsla som drabbar oss som hälsat på döden lite oftare än andra.

I eftermiddags släppte jag och Elin av M och Erik vid Grimsta IP där de skulle kolla in matchen mellan Brommapojkarna och IFK Göteborg. Elin och jag åkte och - shoppade. Vi hade två helt underbara timmar i ett nästan folktomt Vällingby centrum. Elin hade dressat upp sig i fleecetröja, rosa dunväst, puffmössa, tights, jeanskjol och prinsessryggsäck. Ni ska få se, jag har ljuvliga mobilbilder som jag ska ladda över.

När jag frågade om hon ville shoppa något särskilt svarade Elin: "Kaviar", eftersom den tog slut i morse. Elin är ett stort fan av Kalles kaviar. Men sedan insåg hon att det var helt andra grejor som fanns till förfogande, så hon valde en rosa tröja med ett rådjur på Lindex och ville absolut ha en hårsnodd med löshår (!) där också. Sedan gick vi vidare till Åhléns där Elin shoppade ett par silverglittriga ballerinaskor. Vi åkte rulltrappor upp och ner och upp igen och efter en stund ville Elin ha en glass, mitt i den kyliga höstkvällen. Efter ytterligare några affärsturer avrundade vi shoppingturen och åkte och hämtade fotbollsfansen som också hade haft en härlig stund tillsammans med familjens kompis M på fotbollsarenan.

I morse vid frukostbordet deklarerade Elin för övrigt följande, helt apropå ingenting: "Farfar gick i skolan innan han blev människa." Det tyckte vi var så roligt.

Nu vet jag. Jag ska ta ett varv på motionscykeln och göra några övningar på pilatesbollen. Sedan ska jag gå och sova. Hur det går med Viktväktarna? Hittills har det gått jättebra. Jo, jag är stenhårt motiverad och tippar på att jag tappat i runda slängar tre kilo hittills. I morgon kväll ska jag till VV och väga mig, då får vi se vad vågen visar.

God natt, alla härliga människor där ute i höstkvällen!