Med ett hjärta av sten och trötta ben

Har precis kommit hem efter en två timmar lång hemresa. Jo, det är sant. Flera timmar efter jobbet, konstig tid på kvällskvisten, skulle jag till KS för att kontrollera hjärtat. En ren rutinundersökning efter avslutad kur med antikroppar. Medicinen kan sätta sig på hjärtat och orsaka hjärtsvikt om man har otur, men det såg - tack alla änglar och stjärnor - bra ut sa killen som gjorde ultraljudet. Det var för övrigt samma kille som gjorde hjärtultraljud på mig när jag var så sjuk i venportsinfektionen förra sommaren. Jag höll på att få slag när jag såg honom, för jag minns vilka dåliga vibbar han sände ut. Märklig känsla och jag följde lite motvilligt med honom in i undersökningsrummet. Men han var betydligt trevligare den här gången och sa till och med "ta hand om dig" när jag skulle gå.

Hemresan gick med buss. Och vilket tragglande det blev. Bussbyten, krångliga promenader mellan busslinjer och hejfaderittan i regnet. Men nu är jag där jag ska vara, i hemmets lugna vrå med en kopp te bredvid mig. Barnen sover och M... Ja, vad gör han? Grannarna måste tro att vi är skvatt galna. I går kväll låg M ute på garageuppfarten i mörkret med ficklampa och rensade ogräs. Jag befarar att han har fått rykte i området, hihi. Nej, han har inte gått och blivit tokig, bara mån om att kåken ska se bra ut inför fotografering av utsidan i morgon inför försäljningen.

Det bestämdes hastigt i måndags kväll att fotografen skulle komma i morgon eftersom löven håller på att ramla av träden och för att det alltid ser bättre ut med träd med löv på bild. Ett verkligt i-landsproblem. Så nu är han ute och knölar in allehanda saker i vårt redan proppfulla förråd och donar. Jag står för finishen i dagsljus i morgon, jag har ju min hellediga sjukskrivningsdag. Sedan ska vi mobilisera krafterna för att homestyla vårt eget hem inför fotograferingen inomhus. Men det är ett annat kapitel som jag får återkomma till. Någon som har ett förråd över, som vi kan låna för att härbärgera ett lass med överflödiga möbler? Ni vet var ni ska höra av er, hoho.

Jag är alldeles prillig i kroppen inför mina nygamla arbetsuppgifter. Jag jobbar som reporter igen och det är så himmelens kul. Orden bara sprutar ur mig. Än så länge. Ingen kreativ härdsmälta här inte. Snarare en massa uppladdad kraft som ligger och lurar för att få sitt utlopp. Swosch, swisch, texterna rinner ur mig. En härlig känsla.

Samtidigt tyngs mitt hjärta av oändlig sorg. Tankarna på min pappa ligger som en fond i vårt liv, våra tankar är där och under den gångna helgen var vi där, på plats hos honom och mamma. Det blev en fin helg. Vi fick vara nära pappmoffa, kramas och prata och han fick lite mental kraft av att träffa barnen. M och Erik och Elin åkte ut i lingonskogen i lördags, tillsammans med kusinerna och farmor och farfar. När de kom tillbaka hade de fått ihop smått otroliga 55 liter lingon. Det blir mycket, härlig lingonsylt, vill jag lova. Här går nästan en burk i veckan, till gröt, blodpudding och köttbullar. Vi är ju storkonsumenter. Och barnen fick tid att leka med jämngamla kusinerna E och E. De har alltid lika roligt tillsammans.

På torsdag åker M till Göteborg i fyra dagar och jag ska ratta familjeskutan ensam. Som tur är har vi flera roliga saker inbokade, så tiden lär flyga iväg.

Veckans ord: Bupp. Trots att Elin sedan länge kan säga "ketchup" kallar vi den röda tomatsåsen kort och gott för "bupp", som hon sa innan bokstäverna ramlade på plats. Nu är det kaviar som leder till tungvrickning. "Tävö" säger Elin. Jag fattade ingenting första gången, det var Erik som räddade mig. "Kaviar ju!" sa han och fick mig att känna mig som en spånkorg.

Veckans upptäckt: Musikläraren på skolan är en före detta kändis. Känd från såpavärlden på 90-talet. What a scoop. Mitt tonårshjärta slog en frivolt när jag insåg vem han är. Fast jag vill inte lämna ut honom här.

Veckans låt på Spotify: "I love the way you lie" med Eminem och Rihanna. Kommer jag någonsin att ledsna på den? Galet bra.



Hoppas att ni har det bra där ute! Kramar till er alla.