Vi närmar oss slutet av den första riktiga veckan efter semester och sommarlov. Det har hänt flera stora saker. I går började Erik i skolan, vår stora lilla kille. Det var upprop och en alldeles särskild atmosfär i klassrummet, fyllt av förväntan. Kanske var det därför Erik började storgråta där i bänken. Helt otröstlig till en början. Det rann en flod av tårar nedför hans kinder när fröken ropade upp hans namn och han sträckte försiktigt armen i luften. Lilla älskade vän! Jag tog honom i mitt knä och kramade honom en lång stund, men när gråten bara fortsatte smög vi till sist ut ur klassrummet. Erik hade inget svar på varför han grät, men vi förstår ändå. Fritidsfröken E kom och tog honom i handen och jag och M sa hej då med hjärtan tunga som stenbumlingar. Det visade sig efteråt att Erik haft en bra dag, trots allt. Och i morse var det inga problem att lämna honom. Efter skolan följde kompis O med hem och nu sitter de här och kollar på film, de är bestämt lite trötta och håglösa efter den intensiva skoldagen...
Elins dagisstart har gått utan minsta problem. Hon är en mycket kavat och i de här sammanhangen obekymrad tjej. Skönt. Häromkvällen sa hon till sin bror: "Men Erik, på skolan måste man vara själv, precis som på dagis förstår du." Hjärtförstoring på den.
I tisdags skrev vi på pappren om husköpet. Så nu har vi en tomt som det om lite drygt ett halvår kommer att stå ett fint (stort!) hus på. Det känns jättebra. Och lite pirrigt förstås... Nu ska vi göra massvis med val och få ner dem på papper. Om några veckor är valprocessen förhoppningsvis färdig och då börjar de bygga huset nere i Skåne. Crazy, eller hur? Sen kommer det i fyra delar hit och monteras. Det är inget timrat hantverk vi talar om, men det blir kalasbra ändå.
Jag har varit helt snurrig i mössan under de senaste dagarna, antar att det beror på kontrasten mellan semester och vardagsliv, stora husbeslut och milstolpar som skolstart. På jobbet känns det som om jag har suttit och stirrat på min skärm och knappt åstadkommit någonting i flera dagar. Fast det är inte riktigt sant. Jag har i alla fall skrivit några meningar i en notis, hihi.
Åh, så Erik har också råkat ut för plötsligt känsloutbrott?! Jag undrar om det är något typiskt för nyblivna skolkillar? Loke har ju gjort detsamma en morgon då D skulle lämna och även här hemma med mig en morgon. Jag är alldeles förvånad, för han brukar ju aldrig gråta. Det är nog lite läskigt att börja skolan och vara helt ny och alldeles minst?! Nåja, snart vänjer de sig och har det hur bra som helst. Åtminstone hoppas jag det. Lite osäker blir jag för det verkar ju lite rörigt...
SvaraRaderamen det är nog mest jag som tänker på det.
Stor kram till dig!
Vi har en "ettakladdare" i vårt hus ;-)
SvaraRaderaTrots att hon gått i samma lokaler och träffat sina nya klasskamrater i ett år, är det spännande att börja skolan på "riktigt", komma i tid på allvar och få läxor!
Jag tycker absolut att det är dags för bio/drinkkväll! Vad sägs om 11/9?!
Kram M