Han såg särskilt fram emot sin 100-årsdag, på självaste julafton i år. Nu blir det ingen 100-årsfest, men jag lovar att det blir stort kalas i himlen och alla änglar är inbjudna. "Ni är så välkomna, ni får ta det som vi har det" sa Nils på vacker småländska och slog ut med armen. En mer gästfri ängel finns nog inte. Eller jo, nu är de två där uppe, Nils och hans fru Elin. Tack för alla roliga fester och tack för att våra barn fick uppleva hur det var att ha en gammelmorfar. "Jag känner ingen annan som är så gammal" konstaterade Elin häromdagen. Ditt namn lever vidare med M och Erik, som båda heter Nils i andranamn. Vår Elin har ju samma namn som M:s mormor och min mormor, som båda råkade heta samma sak.
Nu blir det lite tråkigare i den småländska byn där Nils var en känd och omtyckt profil. För alla oss runtomkring blir det smärtsamt uppenbart hur fort livet går och vilka outplånliga spår en människa lämnar efter sig. Vila i frid.
Tidevarv kommer,
tidevarv försvinner,
släkten följer släktens gång.
(Psalm 31, Härlig är jorden)
| Nils med Nils Erik, sommaren 2004. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar