Frihet. Jag kan flyga. Jag är inte rädd. Första dagen som arbetsbefriad har varit märkvärdigt omärkvärdig. Och ändå så speciell. The sky is the limit. Ungefär så känns det. Jag har kastat mig ut och blivit uppfångad av den milda sommarvinden. Luftmassorna bär mig, så långt jag vill. Livsrum. Luftrum. Andrum. Spelrum.
I fredags lurade tårarna bakom ögonlocken mest hela dagen. Jag blev så rörd och tacksam för alla hyllningar och positiva kommentarer på jobbet och på Facebook. Och så vet jag att jag kommer att sakna så många fina vänner. Men vi hörs. Ses. Jo, så blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar