Livstecknet

onsdag 26 juni 2013

Ännu mera Kreta

Upplagd av P kl. 12:05

Skicka med e-post BlogThis!Dela på X Dela på Facebook Dela på Pinterest

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Prenumerera på

Inlägg

Inlägg

Kommentarer

Kommentarer

Bloggintresserade

Bloggarkiv

► 2015 (1)
- ► mars (1)

► 2014 (10)
- ► april (1)
- ► mars (1)
- ► februari (4)
- ► januari (4)

▼ 2013 (88)
- ► december (6)
- ► november (7)
- ► oktober (9)
- ► september (14)
- ► augusti (11)
- ► juli (2)
- ▼ juni (6)
- ► maj (6)
- ► april (5)
- ► mars (7)
- ► februari (2)
- ► januari (13)

► 2012 (69)
- ► december (8)
- ► november (13)
- ► oktober (5)
- ► september (9)
- ► augusti (5)
- ► juli (1)
- ► juni (9)
- ► maj (6)
- ► april (1)
- ► mars (6)
- ► februari (2)
- ► januari (4)

► 2011 (71)
- ► december (2)
- ► november (5)
- ► oktober (4)
- ► september (4)
- ► augusti (2)
- ► juli (4)
- ► juni (7)
- ► maj (6)
- ► april (6)
- ► mars (10)
- ► februari (12)
- ► januari (9)

► 2010 (52)
- ► december (11)
- ► november (9)
- ► oktober (10)
- ► september (10)
- ► augusti (10)
- ► juli (2)

Om mig

P: Östersund, Sweden; Lycklig tvåbarnsmamma, fru och journalist som fått några riktiga stjärnsmällar och ser varje dag i livet som en gåva. Ta vara på din dag, livet har bråttom.

Visa hela min profil

Populära inlägg

Ge mig styrka

Jag vill verkligen inte gnälla, men det är lite tungt just nu. Elin kräktes precis igen, hon kräktes senast i går morse och jag väljer att t...
Min pappa är en ängel

I natt dog min älskade pappa B, 65 år och nästan på dagen fyra månader gammal. Strax före klockan fyra lämnade han oss och vandrade ensam öv...
Four year survivor

I går var det fyra år sedan jag fick cancerbeskedet i ett sterilt undersökningsrum i Vällingby. Om jag hade bott i USA hade jag var...
Livet. Döden. Och allt däremellan.

Vintern har gått över i vår. Snön är nästan borta och isarna har smält. Det blev inte mycket till vinter i år, vi som hade längtat så efter ...
Dagen efter kvällen före

I dag har varit en bättre dag än kvällen före. Tack för uppmuntrande tillrop. Och förlåt om jag är dramatisk. Men jag säger bara so...
Kaos

Vinden har vänt. Jag orkar inte skriva mer nu än att mycket tyder på att Eriks talsvårigheter och andra symptom som han har, plötsligt anses...
London calling

Hello there. Vi är tillbaka på svensk mark efter en ytterst spontan påskhelg i London, hela familjen. Det är något med den stan som kallar. ...
Måndag morgon

Min pappas utdragna, outhärdliga kamp mot döden fortsätter. Vi som står runtomkring honom är förtvivlade, det är så svårt att se honom lida....
Den förlorade pojkens triumferande återkomst

Här kommer ett livstecken. Ja, vi är här men vi kan se tillbaka på några av de tyngsta veckorna någonsin. Jag orkar inte ens förklara alla t...
En fruktansvärd höstkväll

Hej mina vänner. Jag sitter på ensam på ett tåg till Östersund i första klass. Min bror tog flyget upp tidigare i dag, men jag kände att jag...

Temat Enkel. Temabilder från latex. Använder Blogger.