Första hjälpen för trasiga själar

Dagarna går. Erik mår betydligt bättre sedan han bytte skola. Topparna är högre och dalarna är inte lika djupa. En dag hade vi huset fullt av kompisar, en annan dag tog han sin cykel och drog iväg som om världen inte hade någon ände. På egen hand. För oss är det gigantiska framsteg. Ändå är det lång väg kvar.

Elin då? Hon fyller snart fem år. Stark, klok och vacker. Både på insidan och på utsidan. Hon är pysselprinsessan och familjens lilla ordningsfröken. Hon drömmer om att rida och så fort vi får tillfälle ska vi prova knatteridning, hon och jag. Det finns på en ridskola i närheten. Problemet är bara vilka kläder hon ska ha och var hon ska byta om efteråt eftersom pappa M är så galet allergisk. Det löser sig.

Kanske har vi en blivande hästtjej i huset, kanske inte. Själv propsade jag på att rida när jag var i sjuårsåldern. Pappa följde tålmodigt med mig till stallet Kastaven (ja, kast-av-en) där jag satt på ponnyhästarna Carmen eller Molly. Och skrek. Jag var livrädd och fruktade närmast för mitt liv, max 1,20 meter ovanför markytan. Jag antar att jag utgick från att som i ett trollslag förvandlas från livrädd hästnovis till någon av de fullfjädrade, coola hästtjejerna som jag läste om i tidningen "Min häst". Det hände aldrig och jag lade så småningom av. Förmodligen till pappas stora lättnad. Han borde ha fått en guldstjärna för sitt oändliga tålamod. Jag skulle som förälder ha gett upp för länge sedan. Med den här historien vill jag bara säga att äpplet kan falla väldigt långt från päronträdet. Elin behöver inte alls bli som jag.

Så vill jag passa på att tacka er som nominerade mig till Mix Megapols tjejplan till New York. Era omtankar värmer mig, ni vet vilka ni är och ni är så gulliga som tänkte på mig. Jag antar att DN-journalister sorterades bort ur högen direkt : - ) Det verkar inte som om jag någonsin kommer till New York, men jag säger som i Ainbusk-sången "Man behöver inte åka till Nev Jåååårk..." Så inåtvänd och osocial som jag har blivit efter allt jobbigt i vår hade jag nog inte varit något vidare ressällskap heller.

Nu ser vi fram emot helg, sedan påsk. Vi hoppas komma en bit bort under påsken, helst en bra bit utanför landets gränser. Vi får se hur det blir med den saken.

Good night, wherever you are. Peace, love and understanding.

                                      
                                                  Hela världen måste upptäcka First Aid Kit.
                                                       Funkar tusen gånger bättre än plåster.
                                                                   Som balsam för själen.
                                                                              Tro mig.