Jag borde ligga och sova nu. Snart. Jag ska bara. Ta min medicin först. Och borsta tänderna. I dag har jag mått lite bättre, på eftermiddagen klarade jag mig till och med utan alvedon. Framsteg! I fyra dygn har jag försökt parera sveda och värk efter galloperationen och det har gått ganska bra men ändå tagit några gigawatt av ork och kraft.
Jo, det var en titthålsoperation, men folk verkar tro att man tar ett litet titthål och kikar in, rafsar lite och sedan är det klart. Inte att man har fyra hål på magen, kanske femton stygn, och att faktiskt hela gallblåsan dragits ut ur ett av hålen. Det var en enkel operation men-inte-så-bara. Men jag snart mår jag toppen igen. Yes, I will. Och kanske, kanske, kanske kan jag äta åtminstone lite av det jag inte har kunnat äta på tre månader av rädsla för gallstensanfall. Som äpple, räkor och rökt lax. Min favoritmat. Please! Man kan nämligen känna av gallan utan att ha den kvar. Galet men sant.
Min mamma är här och stöttar på markserviceplan. Det är vi så tacksamma för. Erik har piggnat till och har gått i skolan torsdag och fredag. Nu väntar helgen och vi ska bara ta det lugnt. M ska ut på en kursgård med jobbet ett dygn. Jag ska vila, vila, vila.
Nä, nu ska jag gå och knoppa. Sedvanligt medicinstopp i köket. En rutin som jag har haft i två år nu. Samma förebyggande antihormontablett varje kväll, i tre år till. Sprutan som jag får var tredje månad har förlängts i ett år till. Det ska jag vara glad för.
Jag tar kvällstabletten nästan utan att blinka numera. Men bara nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar