Bloggtorka. Orka.

Det blir inget skrivet här. Jag vet inte varför. Postar en hög med bilder ibland från mobilen, men skrivklådan vill inte infinna sig. Har jag inget att säga längre? Jo, det borde jag väl ha. Massor. Men det är helt tomt i bloggknoppen. 

Jobbar mera på radion nu, det är jättekul.

I morse tänkte jag när jag, försenad, dödstrött och stelfrusen skjutsade trötta barn till skolan att jag kände mig märkvärdigt lycklig mitt i allt. Lugn. Jag känner tillit. Jag är mig själv igen. Jag andas lugnt. 

Och har fått värsta boosten på jobbet, det är så rackarns roligt. I går sände jag nyheter hela dagen och jag älskar verkligen det. Snart har jag fått upp ångan. Halv sex i går, sista sändningen, trixade jag med ljuden och fick äntligen till allt som jag vill ha det. Tjohoo.

Inget nytt om Erik. Inga besked om behandlingen ännu. Älskade barn! I dag var jag med Elin på skolan hela dagen. Världens bästa skola. Tacksam, tacksam, tacksam. Alltid. Och nu så trött att jag skulle kunna somna stående. God natt!