Nu kan läget plötsligt inte bli bättre. Jag har tagit ett frivilligt avtal från DN och får lön i ett år. Jag ska vara ledig fram till årsskiftet och ta hand om mig själv och familjen och landa hela flytten på bästa sätt. Den chansen kommer aldrig tillbaka. Därefter ser ut att ordna sig med jobb för mig på Sveriges Radio igen. Annars är jobb det minsta jag oroar mig för. Det kan låta kaxigt, men jag har tusen idéer och känner många i mediebranschen där uppe sen tidigare.
M kan flytta sin experttjänst dit upp. Han får flyga till Stockholm en del, men det gör ju många som jobbar ute i landet. Elin ska börja i förskoleklass. Om vi hade stannat hade hon ändå inte börjat i samma skola som sina kompisar. Eriks skoltillvaro är lika osäker här. Dessutom vill han inget hellre än att flytta och börja om på nytt. Nu har det ordnat sig med skola, en idyll mitt i stan, ett stenkast från min mamma. Dessutom råkar finnas ett hus under uppbyggnad som är som gjort för oss, med det - åtminstone för oss - bästa läget i stan och utsikt över sjö och fjäll. Det har vi köpt.
Det är tid nu. Jo, vi kommer att sakna massor. Framför allt alla vänner och kollegor. Men det går flyg och tåg till Östersund, som tur är, och vi kommer ändå att hänga i Stockholm en del. Huset då, undrar folk. Det känns förstås trist att lämna sitt drömhus när vi äntligen fått till allt precis som vi vill ha det. Men det är bara ett hus, ruskigt materiellt. Och snart står ett annat drömhus och väntar. Vi är så privilegierade. Vi lever och mår bra. Det är viktigast av allt.
Vi längtar efter mera lugn, långt bortom långa bilköer, betong och stress. När jag var sjuk såg jag för min inre syn ett hus med utsikt mot fjällen. Snart har vi det.
 | ||
| Det är tid att börja om. Det är stort, omvälvande och svindlande, men jag känner lugn och tillit. |
Test
SvaraRadera