Just när man ligger i bingen och misströstar som mest efter flunsan 3.0 och barnen hostar så rutorna skallrar trillar ett förtröstansfullt mejl in. "Nu är det 90 dagar kvar till er solresa!". Tack för det. I juni åker vi till Kreta i en vecka. Har sällan känts mer välbehövligt än nu.
Ännu en influensadag har segat sig fram. Barnen hostar och klättrar på väggarna. Jag orkar knappt vara uppe och stackars farmor servar alla sjuklingar. Hoppas vid alla änglar och stjärnor att hon inte blir sjuk själv.
Sängläge ger hemska flashbacks. Om hur det var för snart fyra år sedan. Hur hjälplös jag var. Kroppen minns. Och jag fick alldeles för mycket tid att tänka nu.
Min kompis och kollega E är så bra. "Då är inte nu!" skriver hon. Så känns det genast lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar