En ovanligt vacker dag

Fredag kväll. Vinter i storstan. Ljuvligt med en massa snö! Jag känner mig lättad på något vis. Det är ljusare, mycket roligare att vara både inne och ute. Vinter. Hoppas att det vita får ligga kvar.

Galet trött, borde gå och sova men fastnade framför filmen "Fyra år till". Kan inte sluta titta.
Inte helt bra i luftvägarna ännu. Pencillinkuren avslutad. Gjorde en akut lungröntgen i går, skrämde upp en läkare på vårdcentralen med astmaliknande rosselljud och hela min cancerhistoria rullades upp när han såg mina fula ärr. Lika bra att få det gjort. Galet nervös inför provsvaret såklart. I dag när jag och barnen kom hem och jag precis skulle hämta posten i brevlådan ringde doktorn. En sekund känns som evigheter när läkare ska lämna besked. Jag tittade upp mot stjärnorna på himlen och öppnade min själ. Ödmjuk. Liten. Andlös.
- Lungorna ser fina ut, inga konstigheter, sa doktorn.
Guldkonfetti borde ha rasat ner från himlen, men det ända som föll ned på mig var stora fina snöflingor. Lycka lycka lycka. Gränsen mellan himmel och helvete är hårfin. Varje gång. Varje dag.