måndag 12 december 2011

I lussetid

Hej vänner. Veckorna rinner iväg. Drygt en vecka kvar till jullov. Fullt ös. Ända in i kaklet. Både fysiskt och mentalt. Ja, en stor del av kraften går till att få Erik att trivas med livet och må bra. Barn ska inte må dåligt. Skolor ska inte stå handfallna. Barn ska inte gå till skolan med rädsla och oro. Föräldrar ska inte åka till jobbet med stenar stora som betongblock i magen. Nåväl, nog om det här och nu. Till er som vet lite mer - stort tack för stödet och er engagerade support.

I morgon är det Lucia. Elin är laddad. Hon vet precis hur det ska gå till, var de ska gå och vad som ska hända sen. Eriks klass ska lyssna på fyrorna och äta lussekatt. M och jag ska för första gången dela på oss, jag med Elin och M med Erik. Det blir nog bra. Lusse lelle. Och grattis till barnens kusin E som blir sju år i morgon!

En kväll förra veckan träffade jag några tjejkompisar på Le bar rouge i Gamla stan. Det var en boost, så trevligt att komma ut i vimlet lite och ta ett glas. Vandrade genom julfint Gamla stan och fick lite nya krafter. Thank's girls, det gör vi om snart! Och tack A för supertrevlig lunch på stan i lördags. Några goda skratt förlänger onekligen livet.

Den gångna helgen ägnade vi bland annat åt att klä granen, köpa utegran och pynta den, göra julgodis, kurera oss från förkylningar, promenera i naturen tillsammans (jisses vad vackert det är längs vattnen här ute) och att försöka läka ihop oss efter de senaste dränerande veckorna. I lördags träffade jag alltså kompis A från Östersund på stan och lunchade, pratade och fönstershoppade en stund. Gjorde ett litet julklappsrace, modell mindre. Trängdes på några kända butiker vars namn jag inte vill röja med tanke på julklappssekretessen.

Till barnen sa jag att jag skulle träffa tomten i stan och prata lite om julklappar. Ve den som avslöjar att det är mamma och pappa som köper klapparna. "Bor tomten i stan?" undrade Elin så klart. "Ja visst" svarade jag och hoppades att hon inte skulle minnas allt prat om tomtar djupt in i skogar långt upp i norr.

Var bor du, lilla tomte?

Titta vilka fina handledsvärmare jag fått av min fina vän Annika.
De blir flitigt använda i jul, vill jag lova. Puss och tack så mycket!

3 kommentarer:

  1. Må tiden gå fort nu, och må den bara bli bättre! Dra i bromsen, säg nej. Sköt om dig älskade vän! Puss & Kram tillbaka från Annek

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Det var verkligen nyttigt för mig att komma ut och lufta mig också. Tänk, jag tror att det löser sig för er snart. Kram!

    SvaraRadera
  3. 1. Handledsvärmare är så skönt! jag har också ett par som mamma stickade till mig förra året och de är flitigt använda.

    2. Skolor SKA INTE STÅ HANDFALLNA!!! Skolor har handlingsplaner (ska ha!) för hur de ska bete sig när någon behöver extra stöd. Skolor har läroplaner där det står. Och har de inte det så begår de fel fel fel. Jag blir upprörd å E:s vägnar! (och det är sånt här som får mig att gång på gång söka jobb på Skolinspektionen men de vill inte ha mig. De heller). E har rätten på sin sida! Om ni vill kan jag rota lite i vad det finns för styrdokument! Skicka ett mail till mig om ni behöver assistans, barn ska inte må dåligt!

    Kram till er!

    SvaraRadera